Hade inte varit på jobb mer än 10 minuter så ringde securitas. Jag sa direkt till han som ringde att säg inte vi har haft inbrott igen. Men så illa var det inte. De ville bara bestämma en tid/dag som de kan komma hem till oss och kontrollera larmet. De brukar tydligen göra det efter ett inbrott.
Det var en också en mystisk känsla när jag kom från jobb. Inte för att det skulle ha hänt något igen. Men allt det som gick sönder står ju fortfarande likadant ännu och det kändes lite obehagligt. Det lär ju stå så ett tag till innan allt är ordnat med försäkringsbolaget.
Det var på kvällen i lördags (17/1) som inbrottet skedde.
Klockan 19.41 gick larmet i vårt vardagsrum. De tog sig in via vår altandörr. Bröt upp den. Sen har de slitit ner en av de tre lamellgardinerna. (Dem som vi hade en sånt fruktansvärt jobb med att klippa i rätt längder.)
Sen gick larmet i både sovrum och allrum kl 19.43.
Securitas ringde först hem till oss, men fick givetvis inget svar. Då skickade de dit en väktare. Han var på plats vid vårt hus kl 20.06. Men då var tjuvarna redan borta.
Därefter ringde de mig på mobilen och berättade vad som hänt. Det tog några sekunder innan jag uppfattade vad hon verkligen sa. Jag satt i en soffa och reste mig upp under samtalet och sa högt vi har inbrott i vårt hus. Man fattar det fortfarande inte. Sånt man läser i tidningen som man inte tror ska drabba en själv.
Det som gör mest ont i själen är barnens känslor. Lovisa har blivit jätte rädd (och det har hon definitivt inte varit innan). Villiam har pratat om inbrottet väldigt mycket i skolan idag sa personalen. Men man får väl ge det den tiden det tar att bygga upp en trygghet igen.
2 kommentarer:
Usch vad hemskt med inbrott :( Läskigt!! Hoppas att det ordnar sig med bättre larm hos er.. Ruskigt :( fin blogg i övrigt!
Usch så tråkigt. Hoppas ni haft det lugnt sedan inbrottet. Risken att drabbas igen torde vara mycket liten.
Skicka en kommentar