Födelsedag och mystisk bil

Idag fyller Villiam 7 år. Hipp hipp HURRA!!!










Oj vad Villiam har längtat efter sin födelsedag och idag var det äntligen dags. Han vaknade tidigt och väckte oss alla. Han var ivrig att få öppna sina presenter.
På eftermiddagen var det dags för släktkalas. Härligt!

Det har varit full rulle hela veckan att röja efter inbrottet. Kontakt med försäkringsbolag och mycket städande. I onsdags var securitas hos oss för att kontrollera larmet (de brukar tydligen göra det efter ett inbrott). Pratade med honom om eventuell utomhussirén, men han sa att de inte har det, och att det kanske ska förbjudas.

Den kvällen vi hade inbrott hade några grannar (fyra hus ifrån oss) sett en mystisk bil köra fram och tillbaka flera gånger på vår/deras baksida och sista vändan hade den kört iväg med en rivstart. Förmodligen kan det ha varit tjuvarna i den bilen för det stämde tidsmässigt också.

Nu ikväll mitt på släktkalaset ringde det på dörren. Då kom samma grannar igen och sa att samma bil hade kört nu igen utanför oss/dem. De hade rusat ut för att se registreringsnumret, men hann tyvärr inte se det. De ringde till polisen, som kom oerhört snabbt hit. Men eftersom bilen redan stuckit blev det bara en stunds prat med poliserna. Usch vad kusligt det är! Men nu gäller det verkligen att alla hjälps åt att kolla koll på vad som händer häromkring.

Första dagen vi lämnade vårt hus efter inbrottet

Usch, idag var det arbetsdag igen och det kändes konstigt att lämna sitt hus.

Hade inte varit på jobb mer än 10 minuter så ringde securitas. Jag sa direkt till han som ringde att säg inte vi har haft inbrott igen. Men så illa var det inte. De ville bara bestämma en tid/dag som de kan komma hem till oss och kontrollera larmet. De brukar tydligen göra det efter ett inbrott.

Det var en också en mystisk känsla när jag kom från jobb. Inte för att det skulle ha hänt något igen. Men allt det som gick sönder står ju fortfarande likadant ännu och det kändes lite obehagligt. Det lär ju stå så ett tag till innan allt är ordnat med försäkringsbolaget.

Det var på kvällen i lördags (17/1) som inbrottet skedde.

Klockan 19.41 gick larmet i vårt vardagsrum. De tog sig in via vår altandörr. Bröt upp den. Sen har de slitit ner en av de tre lamellgardinerna. (Dem som vi hade en sånt fruktansvärt jobb med att klippa i rätt längder.)

Sen gick larmet i både sovrum och allrum kl 19.43.

Securitas ringde först hem till oss, men fick givetvis inget svar. Då skickade de dit en väktare. Han var på plats vid vårt hus kl 20.06. Men då var tjuvarna redan borta.

Därefter ringde de mig på mobilen och berättade vad som hänt. Det tog några sekunder innan jag uppfattade vad hon verkligen sa. Jag satt i en soffa och reste mig upp under samtalet och sa högt vi har inbrott i vårt hus. Man fattar det fortfarande inte. Sånt man läser i tidningen som man inte tror ska drabba en själv.

Det som gör mest ont i själen är barnens känslor. Lovisa har blivit jätte rädd (och det har hon definitivt inte varit innan). Villiam har pratat om inbrottet väldigt mycket i skolan idag sa personalen. Men man får väl ge det den tiden det tar att bygga upp en trygghet igen.

Jul/nyår 2008 - INBROTT 2009

Så har jul och nyår "susat" iväg. Mycket förberedelser innan jul och så är allt över så fort. Vi firade vår första jul här i huset - med släkten (14 personer). Men det gick jätte bra och var mysigt. Som tur var hittade tomten till vårt nya hus.




























Nyår firade vi hemma hos våra kompisar med massor av god mat och dryck.


Önskar alla en god fortsättning på det nya året.


Här har allt rullat på som vanligt i januari ända fram tills igår. Då var vi på 35 års kalas hos några kompisar här i Vellinge. Plötsligt ringde min mobil och jag såg att det var ett skyddat nummer. Satte andan i halsen när jag hörde en röst från securitas säga - ni har haft inbrott i ert hus. Det är sådant man läser i tidningen dagligen, men inte tror ska drabba en själv. Usch, vad obehagligt det är. Någon har brutit sig in i vårt hus via altandörrarna. Rivit ut saker från vardagsrum, kök, datarum och sovrum. Allt låg i en enda röra. De har inte tagit stora saker med sig (som t ex tv o dyl). Men vetskapen att någon har rotat runt bland våra saker är mycket obehaglig. Man tror fortfarande inte att det är sant! Våra grannar bredvid och mittemot var hemma, men har tyvärr inte hört och sett något. Tydligen skrämmer inte alla dekaler om larm bort tjuvarna. Men förmodligen har de blivit något stressade av larmet som tjöt rejält. Annars hade de nog stökat runt och tagit ännu mer. Det är ju inte alltid värdet/kostnaden för alla saker - det ju minnena som aldrig går att ersätta. Sen är det ju givetvis en massa arbete för oss att återställa allt. Barnen blev stressade och oroliga. Villiam har frågat mycket, men Lovisa verkar ha tagit det värst och sov mycket oroligt i natt. Men det gäller bara att försöka vara lugn och förklara allt så gott man kan.